Kvarlämnade saker
Många är vi säkert som härbärgerar kvarlämnade saker. Det kan röra sig om barnens leksaker, sportutrustning och en del annat krafs som de tippar hem till päronen när de flyttat omkring. Det kan även vara grannen som vill ställa någon möbel hos dig för att du har bättre plats eller den förre ägaren till huset som lämnat något för senare avhämtning.
Åren går fort och skiten står fortfarande kvar, vad gäller?
Är det någon som kan det juridiska eller har någon kläm på vad som gäller?
Åren går fort och skiten står fortfarande kvar, vad gäller?
Är det någon som kan det juridiska eller har någon kläm på vad som gäller?
För att nu inte tala om ens EGNA prylar..
Allvarligt talat får man nog tala med vederbörande och ge dem en rimlig tid att hämta sina prylar innan man kör dem på tippen eller börjar debitera förvaringsavgifter.
Allvarligt talat får man nog tala med vederbörande och ge dem en rimlig tid att hämta sina prylar innan man kör dem på tippen eller börjar debitera förvaringsavgifter.
Tja, en månad kan väl ingen tycka är för kort. Skriftligt via brev är alltid bra.
Om det sedan är helt enligt lagens bokstav vet jag inte, men skulle inte tro att någon ringer en advokat över några gamla leksaker el dyl.
Om det sedan är helt enligt lagens bokstav vet jag inte, men skulle inte tro att någon ringer en advokat över några gamla leksaker el dyl.
Min morfar var för länge, länge sedan ordf. i fastighetsägarföreningen i en av de större städerna i Sverige. En fastighetsägare i staden tog sig för att städa på vinden (efter anmodan av brandmyndigheten). Allt som stod löst i gångar osv kastades (troligen efter varning via lappar på ansl. tavlan i huset). En av hyresgästerna polisanmälde värden ifråga för egenmäktigt förfarande eller liknande.
Morfar ringde i sin roll som ordf. till den utredande polisen och frågade vad fastighetsägaren skulle gjort i stället. Fick då svaret att han borde lämnat in skräpet som hittegods till polisen. Verkligen...
Helgen efter annonserade fastighetsägarföreningen hos sina medlemmar att polisen tog emot allt skräp som fanns i fastigheterna och föreningen arrangerade en karavan av lastbilar som körde runt och samlade upp skräp från hyreshusen. När ett antal lastbilar hade tippat sin last vid polishuset ringde en smått desperat polischef och meddelade att utredningen mot fastigehtsägaren var nedlagd.
Morfar ringde i sin roll som ordf. till den utredande polisen och frågade vad fastighetsägaren skulle gjort i stället. Fick då svaret att han borde lämnat in skräpet som hittegods till polisen. Verkligen...
Helgen efter annonserade fastighetsägarföreningen hos sina medlemmar att polisen tog emot allt skräp som fanns i fastigheterna och föreningen arrangerade en karavan av lastbilar som körde runt och samlade upp skräp från hyreshusen. När ett antal lastbilar hade tippat sin last vid polishuset ringde en smått desperat polischef och meddelade att utredningen mot fastigehtsägaren var nedlagd.
ha ha riktigt rolig historia
men sanningen är den att det är samma regler gäller idag. Man får inte slänga andras saker hur som helst. Ska man vara säker på att inte begå egendomsbrott, så lämnar man in det till Polisen som hittegods.
Undantag för res derelicta (herrelös egendom) kan fritt tillgripas, men torde aldrig bli aktuellt i den situation frågeställaren är i.
Callemaja har snarare ett vårdansvar för omhändertagande av annans egendom
_________________________________________
HB 12 kap:
2 § Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares, eller förkommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter. Sker det av våda; vare saklös.
_________________________________________
Den som tagit omhand annans egendom måste visa att oaktsamhet inte förekommit om gods försvinner (exculpera sig). Oftast är det väldigt svårt.
Finns ett rättsfall angående en hotellreceptionist som tog om hand en kvarglömd portfölj (efter att hotellgästen ringt och sagt att han glömde den). Portföljen försvann senare och har något försvunnit är det svårt att visa att man inte varit oaktsam. Innehållet i portföljen: Pengar så klart. Om jag minns rätt blev hotellreceptionisten ansvarig för skada. (och antagligen i slutändan hotellet som principal).
men sanningen är den att det är samma regler gäller idag. Man får inte slänga andras saker hur som helst. Ska man vara säker på att inte begå egendomsbrott, så lämnar man in det till Polisen som hittegods.
Undantag för res derelicta (herrelös egendom) kan fritt tillgripas, men torde aldrig bli aktuellt i den situation frågeställaren är i.
Callemaja har snarare ett vårdansvar för omhändertagande av annans egendom
_________________________________________
HB 12 kap:
2 § Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares, eller förkommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter. Sker det av våda; vare saklös.
_________________________________________
Den som tagit omhand annans egendom måste visa att oaktsamhet inte förekommit om gods försvinner (exculpera sig). Oftast är det väldigt svårt.
Finns ett rättsfall angående en hotellreceptionist som tog om hand en kvarglömd portfölj (efter att hotellgästen ringt och sagt att han glömde den). Portföljen försvann senare och har något försvunnit är det svårt att visa att man inte varit oaktsam. Innehållet i portföljen: Pengar så klart. Om jag minns rätt blev hotellreceptionisten ansvarig för skada. (och antagligen i slutändan hotellet som principal).
Det låter ju rimligt, men det finns väl ändå en preskriptionstid för vårdansvar?
När det gäller ägarförhållanden så är det ju lätt när det gäller grannen byrå, men hur är det med tex leksaker man köpt till barnen. Vem är ägare?
När det gäller ägarförhållanden så är det ju lätt när det gäller grannen byrå, men hur är det med tex leksaker man köpt till barnen. Vem är ägare?
Redigerat:
Har du köpt saker till barnen är det givetvis barnen som är ägare såvida de inte skänkt dem tillbaka i vuxen ålder.Callemaja skrev:
Jag känner ej till någon preskriptionstid för vårdansvaret, tror inte det finns.
Enklast gör du väl så att talar eller skriver med dem sakerna tillhör.
Sätt ut en tid, ex 1 månad när de senast ska vara hämtade och upplys dem om att annars lämnas de in som hittegods till Polismyndigheten. Enligt Hittegodslagen ska de hämta sakerna inom 1 månad från Polismyndigheten sedan de underrättats av Polismyndigheten. Annars tillfaller sakerna dig och då är du rättmätig ägare och kan fritt välja vad du vill göra med dem. Om du å din sida ej hämtar sakerna tillfaller sakerna staten efter ytterligare 1 månad.
Det är så det är tänkt att det ska gå till. Problemet är stort bland fastighetsägare i flerfamiljshus som vill rensa ex cyklar och gammalt skräp i fastighetens allmänna utrymme. Å andra sidan är det en del av egendomsskyddet att man inte ska kunna gå och tillskansa sig andras saker som kan se övergivna ut men för den sakens skull inte nödvändigtvis är det.
Jag förstår ditt dilemma tror jag men du vill göra rätt, och då är det den vägen man ska gå.
Du kan även läsa här.
6 § Nu vill ej den, som godset emottog, hava det längre i förvar; säge då honom till, som insatte, att han må hämta det åter, och tage bevis där å. Tager ägaren det ej åter; stånde själv all fara.Lekkamraten skrev:
Här på gården finns en bra lösning.
Vi ställer ut till grovsoporna och informerar berörda om detta. Vill ni ha era grejjor står de nere vid vägen i väntan på vidare transport. Vi är alltså inte de som tar dän prylarna alltså kan polisanmälan inte riktas mot oss
Sen är det ju synd och skam att man ska vara som en förbannade hamster själv. Tar allt för lång tid innan man får väck skiten från gården.
Känslan av att ha gjort sig av med skräp är lika stor som när man får hem något nytt (ej ännu skräp alltså ).
Vi ställer ut till grovsoporna och informerar berörda om detta. Vill ni ha era grejjor står de nere vid vägen i väntan på vidare transport. Vi är alltså inte de som tar dän prylarna alltså kan polisanmälan inte riktas mot oss
Sen är det ju synd och skam att man ska vara som en förbannade hamster själv. Tar allt för lång tid innan man får väck skiten från gården.
Känslan av att ha gjort sig av med skräp är lika stor som när man får hem något nytt (ej ännu skräp alltså
).
Ja, det stämmer, och jag får rätta mig själv. Var tankemässigt inne på när man inte känner till vem som är rättmätig ägare. Vårdansvaret upphör då, men äganderätten förändras inte.-MH- skrev:
Lämnar man in det som hittegods och uppger rättmätig ägare så kan man inte drabbas av straffansvar.
Ja det är 1734 års lag, i kraft 1736 och visst är det fantastiskt. 274 år sedan balken trädde i kraft och just 12:2 har jag för mig inte har ändrats sedan dess.svartöra skrev:
Det förfarande som vi gör vid cykelrensning är Lapp upp, sen tas omärkta cyklar bort, ställs i ett utrymme. Varje cykel noteras med färg, ramnummer mm på en lista som lämnas till polisen. Därefter måste vi förvara cyklarna i minst 6 mån innan dessa kan slängas, hur fallfärdiga dom än är.
Jag flyttade i somras hem till svärfar tillsammans med frugan ( han hade ett tomt hus på gården). I den 400 kvm stora ladan har det bara ställts in mer och mer grejor under iaf 30 år (driver inget jord/lantbruk). Under sommaren har iaf jag roat mig med att städa undan svärfars skit, hans föräldrars skit, ena grannens och tillika syster till svärfars skit. Inte skitkul att göra men det var grymt fint när man fick undan allt så man kan använda ladan till någonting annat än förvaring av bröte.v-g skrev:
Jag hade iaf inga problem med vad jag fick slänga och inte slänga. Innan jag satte igång tillfrågades berörda parter och fick komma upp och peka på vad som var vad och sen städade och slängde jag saker...
Jag har inga svar på vad som faktiskt gäller med andras saker men som enn del andra sagt; prata med vederbörande lr lämna till polisen (som jag f.ö. tycker låter som en väldigt kul ide
)/Samuel
Redigerat:
Sedan måste det väl också i Callemajas fall kunna bevisas att grejorna har funnits? Har man inga bilder eller kvitton så kan det ju väldigt enkelt bli att "ord står mot ord", dvs att man kan hävda att detta "har jag inget minne av".
Är det då inte saker av större värde så är sannolikheten att inget mera händer och kanske någon som blir mera eller mindre glad.
Om vi nu tar ytterligheten så läggs väldigt många polisutredningar ned i bristen på bevis.
Är det då inte saker av större värde så är sannolikheten att inget mera händer och kanske någon som blir mera eller mindre glad.
Om vi nu tar ytterligheten så läggs väldigt många polisutredningar ned i bristen på bevis.