Läs innan du frågar: Lite allmän information för badrumsbyggaren
- Status
Jag har märkt att det kommer en hel del ganska grundläggande frågor upp här i forumet då och då, och misstänker att det kan vara för att det är ganska svårt att veta var man ska börja söka och läsa. Därför har jag skrivit ihop lite grundläggande information. Den här sammanställningen gör inte på något vis anspråk på att vara fullständig, men dock korrekt. Here goes.
Allmänt
När man renoverar sitt badrum finns det många saker att tänka på. Ibland föreskriver reglerna både byxor och hängslen, så det kan kännas frestande att ta genvägar. Då ska man vara medveten om att försäkringsbolagen är väldigt hårda på att det ska vara gjort ”by the book”, och att man får ett väldigt stort ansvar själv om man väljer att gå ifrån tillverkarens monteringsanvisningar och Byggkeramikrådets branschregler för våtrum (BBV), de regler som av branschen och försäkringsbolagen anser utgöra definitionen av fackmässigt utförande.
BBV ges ut av Byggkeramikrådet, och finns att tillgå på deras hemsida. Den 1/7 2007 började dessa gälla, och efterträdde de tidigare PER's branschregler.
Underlag vägg
Lämpligt underlag för plattsättning på vägg i badrum kan vara ett murverk med eller utan puts (dock ej ren kalkputs), betong, lättbetong, leca eller en regelvägg med lämplig skivbeklädnad. Väggen måste uppfylla vissa krav på böjstyvhet (plattorna är ju helt stumma, så om väggen kan svikta kommer de släppa), när det gäller skivväggar ska man följa leverantörens anvisningar om max regelavstånd, medan de andra väggtyperna i regel har tillräcklig böjstyvhet i sig själva. Tidigare var det vanligt att man i en regelvägg valde en träbaserat material närmast reglarna, till exempel råspont, OSB, plywood eller spånskiva, för att få en vägg som tål tyngre upphängningar. Detta är inte tillåtet enligt BBV. Däremot får man montera våtrumsskivan på en befintlig massiv träkonstruktion (typ bärande plankvägg), men man får inte sätta råspont eller liknande på en regelvägg. Istället får man se till att sätta reglar, s k kortlingar, bakom de ställen där saker ska hängas upp.
Ett specialfall uppstår vid yttervägg i trähus, då det i regel finns en plastfolie på insidan av regelverket. Skivmaterialet på den väggen kommer då att hamna mellan den väldigt täta plasten och badrummets tätskikt, vilket kan orsaka problem. Tätskiktet under plattorna är nämligen inte helt tätt, utan släpper igenom små mängder vatten, vatten som sedan riskerar att ackumuleras i skivmaterialet och orsaka mögel och andra skador. Bland annat därför kom en skärpning av branschreglerna, som dels innebär att skivmaterialet måste vara fuktokänsligt när det sitter mellan tätskikt och diffusionsspärr, och dels innebär en skärpning av kraven på tätskiktets täthet (ånggenomgångsmotstånd). Allt organiskt material måste sitta bakom plasten, inifrån sett.
Allmänt ska ett underlag för plattsättning alltid ha en draghållfasthet på minst 0,5 MPa, vilket motsvarar att man ska kunna dra med ungefär två ton på en yta av 20x20 cm. Detta kan tyckas ett löjligt högt krav med tanke på hur mycket en platta av det formatet väger, men det är faktiskt nödvändigt för att klara de stora spänningar som kan uppstå (till exempel vid fukt- och temperaturrörelser) mellan materialen. Detta innebär att all spackling måste ske med ett mineraliskt bundet spackel, alltså ett cement- eller gipsspackel, och aldrig ett vanligt sandspackel av den typ man använder före målning eller tapetsering.
Vanlig kartonggips har i många år använts som underlag i badrum, men de nya branschreglerna tillåter inte kartonggips bakom keramik i våtrum från 1/7 2008, vare sig på vägg eller i golv. Det har visat sig att gipsen har en tendens att mögla i utsatta lägen, framför allt när det sitter mellan tätskikt och difusionsspärr i väggen, och om man slarvar med tätning vid håltagning i våtzonerna. I tak är det fortfarande helt tillåtet och fungerar utmärkt. Man har valt att förbjuda gipsen i alla delar av rummet (utom alltså taket), antagligen av tydlighetsskäl.
De skivor som är fuktokänsliga finns av några olika typer. Dels fibercemenskivorna (Minerit, Masterboard, Aquapanel m. fl.), dels cellplastskivor som är armerade med glasfiber och slammade på de båda ytorna (Lux m. fl.), och dels kartongfri gips. Den sistnämnda är klädd med glasfiberväv istället för kartong, och är lite obehaglig att arbeta med. Den är dock billigare än de andra skivorna.
Allmänt
När man renoverar sitt badrum finns det många saker att tänka på. Ibland föreskriver reglerna både byxor och hängslen, så det kan kännas frestande att ta genvägar. Då ska man vara medveten om att försäkringsbolagen är väldigt hårda på att det ska vara gjort ”by the book”, och att man får ett väldigt stort ansvar själv om man väljer att gå ifrån tillverkarens monteringsanvisningar och Byggkeramikrådets branschregler för våtrum (BBV), de regler som av branschen och försäkringsbolagen anser utgöra definitionen av fackmässigt utförande.
BBV ges ut av Byggkeramikrådet, och finns att tillgå på deras hemsida. Den 1/7 2007 började dessa gälla, och efterträdde de tidigare PER's branschregler.
Underlag vägg
Lämpligt underlag för plattsättning på vägg i badrum kan vara ett murverk med eller utan puts (dock ej ren kalkputs), betong, lättbetong, leca eller en regelvägg med lämplig skivbeklädnad. Väggen måste uppfylla vissa krav på böjstyvhet (plattorna är ju helt stumma, så om väggen kan svikta kommer de släppa), när det gäller skivväggar ska man följa leverantörens anvisningar om max regelavstånd, medan de andra väggtyperna i regel har tillräcklig böjstyvhet i sig själva. Tidigare var det vanligt att man i en regelvägg valde en träbaserat material närmast reglarna, till exempel råspont, OSB, plywood eller spånskiva, för att få en vägg som tål tyngre upphängningar. Detta är inte tillåtet enligt BBV. Däremot får man montera våtrumsskivan på en befintlig massiv träkonstruktion (typ bärande plankvägg), men man får inte sätta råspont eller liknande på en regelvägg. Istället får man se till att sätta reglar, s k kortlingar, bakom de ställen där saker ska hängas upp.
Ett specialfall uppstår vid yttervägg i trähus, då det i regel finns en plastfolie på insidan av regelverket. Skivmaterialet på den väggen kommer då att hamna mellan den väldigt täta plasten och badrummets tätskikt, vilket kan orsaka problem. Tätskiktet under plattorna är nämligen inte helt tätt, utan släpper igenom små mängder vatten, vatten som sedan riskerar att ackumuleras i skivmaterialet och orsaka mögel och andra skador. Bland annat därför kom en skärpning av branschreglerna, som dels innebär att skivmaterialet måste vara fuktokänsligt när det sitter mellan tätskikt och diffusionsspärr, och dels innebär en skärpning av kraven på tätskiktets täthet (ånggenomgångsmotstånd). Allt organiskt material måste sitta bakom plasten, inifrån sett.
Allmänt ska ett underlag för plattsättning alltid ha en draghållfasthet på minst 0,5 MPa, vilket motsvarar att man ska kunna dra med ungefär två ton på en yta av 20x20 cm. Detta kan tyckas ett löjligt högt krav med tanke på hur mycket en platta av det formatet väger, men det är faktiskt nödvändigt för att klara de stora spänningar som kan uppstå (till exempel vid fukt- och temperaturrörelser) mellan materialen. Detta innebär att all spackling måste ske med ett mineraliskt bundet spackel, alltså ett cement- eller gipsspackel, och aldrig ett vanligt sandspackel av den typ man använder före målning eller tapetsering.
Vanlig kartonggips har i många år använts som underlag i badrum, men de nya branschreglerna tillåter inte kartonggips bakom keramik i våtrum från 1/7 2008, vare sig på vägg eller i golv. Det har visat sig att gipsen har en tendens att mögla i utsatta lägen, framför allt när det sitter mellan tätskikt och difusionsspärr i väggen, och om man slarvar med tätning vid håltagning i våtzonerna. I tak är det fortfarande helt tillåtet och fungerar utmärkt. Man har valt att förbjuda gipsen i alla delar av rummet (utom alltså taket), antagligen av tydlighetsskäl.
De skivor som är fuktokänsliga finns av några olika typer. Dels fibercemenskivorna (Minerit, Masterboard, Aquapanel m. fl.), dels cellplastskivor som är armerade med glasfiber och slammade på de båda ytorna (Lux m. fl.), och dels kartongfri gips. Den sistnämnda är klädd med glasfiberväv istället för kartong, och är lite obehaglig att arbeta med. Den är dock billigare än de andra skivorna.
Redigerat:
Underlag golv
Golvet ställer ännu högre krav på böjstyvhet än väggen, just för att det ska bära last. Ett bjälklag av betong är i sig tillräckligt böjstyvt, men ett träbjälklag riskerar att ställa till stora problem om man inte ser till att göra rätt. Felaktig hantering av träbjälklag är den vanligaste orsaken till fuktskador på grund av läckande tätskikt. Detta har också lett till att Byggkeramikrådet rekommenderar en ökning av mängden påfört tätskikt med 25% jämfört med mängden som man normalt lägger på betongbjälklag.
Normalt ligger bjälkarna i ett träbjälkag med ett centrumavstånd på 300 till 600 millimeter. Under förutsättning att bjälkarna ligger på ett centrumavstånd på max 600 mm kan man för att få en fullgod konstruktion montera en 22 mm golvspånskiva enligt tillverkarens anvisningar (skruvad och limmad med lim av angiven typ), och sedan förstärka på ett av två sätt:
1. Ovanpå golvspånskivorna lägger man en skiva som av leverantören rekommenderas för detta ändamål. Skivan ska hellimmas med ett särskilt formstabilt mineraliskt bundet lim som blandas med vatten och kammas ut med en tandad spackel över hela spånskivan. Skruvar kan användas för att hålla skivan på plats, men ska tas bort när limmet härdat. Exempel på lim som normalt kan användas är Ardex Ardurit S48, Bostik Rep & Fix, Bostic Fix Multi, Casco Schönox FS, Kiilto Fixbinder, Lip Flexicol, Maxit Serpo 616 med flera. Se till att kolla med skivleverantören vilka lim de godkänner. Observera att vanliga lim på tub, till exempel montagelim, PL400, trälim och liknande absolut inte får användas till detta (oavsett vad liraren på Byggmax säger)
2. Ovanpå golvspånskivorna läggs en formstabil avjämningsmassa (flytspackel) i en tjocklek av minst 12 mm. Har man golvvärmeslingor så ska spacklet läggas minst 15 mm tjockt på det tunnaste stället, om slingorna är max 7 mm i diameter (Eventuellt kan det krävas ännu tjockare med flytspackel ovanför värmeslingorna för att minska risken för sprickbildning, kolla med leverantören). Dessutom ska golvspånskivan primas enligt spackeltillverkarens anvisning, och ett punktsvetsat armeringsskyddat stålnät, minst 2,5 mm i godstjocklek och med ruta på 50-100 mm ska läggas. Eventuell golvvärmeslinga fästs i nätet och i golvet, lämpligtvis med smältlim. Observera att vissa spackelleverantörer kan ge en annan konstruktion än den här typkonstruktionen, till exempel egna glasfibernät istället för stålnätet, eller att armeringen helt kan hoppas över med vissa spackel och om rummet understiger en viss yta. Detta är förenligt med BBV.
Dessa metoder skapar en form av laminatverkan, där man i praktiken skapar en enda tjock skiva av golvspånet och skiva/spackel. Detta åstadkoms inte om man endast skruvar fast skivan mot golvspånet, utan det är helt avgörande med vidhäftning över hela ytan. Därför är det även viktigt att man är noggrann med vidhäftningen om man väljer att spackla spånskivan.
Om bjälkarna ligger med större avstånd än c/c 600 mm måste man komplettera med fler bjälkar eller kortla i mellan befintliga bjälkar så att avståndet kommer under 600 mm.
Golvet i ett våtrum skall enligt branschreglerna alltid ha ett fall på 1:100 till 1:200, alltså en halv till en centimeter per meter, i hela rummet, samt 1:50 till 1:150 i de delar som regelmässigt begjuts med vatten (i praktiken i duschhörnan och under badkar). Dessutom anger BBV att tätskiktet inte får läggas direkt på skivmaterial på golv. Dessa två saker innebär att man i princip alltid måste flytspackla, även om man förstärker med skivor enligt alternativ 1. Därför är det alltid vettigare att förstärka med flytspackel direkt när det är golv med fall, och skippa skivan. Att lägga skiva först kan kanske kännas bra, men det är fullständigt onödig tid och bortkastade pengar.
För att man ska kunna ansluta tätskiktet till golvbrunnen på ett godkänt vis måste golvbrunnen vara typgodkänd för detta. I princip innebär det att brunnar före 1990 ska bytas, medan brunnar efter 1990 kan behållas om de är intakta. Brunnar ska alltid vara fast monterade eller ingjutna i bjälklaget enligt tillverkarens anvisning, och får aldrig hänga i till exempel golvspånskivan. I ett träbjälklag reglar man upp med kortlingar där brunnens monteringsplatta och spånskivan möts. Väldigt viktigt är också att brunnens fläns kommer i samma nivå som tätskiktet. Om brunnen sitter för lågt så måste en förhöjningsring användas, man får inte bygga upp en kant med bara spackel.
I allmänhet ska man alltid betänka spånskivans hållfasthet vid större genomföringar, till exempel vid toalettavlopp. Man bör där förstärka skivans upplag med kortlingar, på samma sätt som king golvbrunnen.
Om man utför gjutningsarbeten i ett betongbjälklag, till exempel i samband med brunnsbyte eller liknande, så ska man veta att en vanlig betong måste få runt 2-3 månader på sig att brinna (härda) innan man kan fortsätta arbetet. Detta gör att man i regel bör använda sig av en snabbetong (s k slipsats) som till exempel Ardex A34/A35 Mix, eller Finjas 460/480/490. Dessa är i regel beläggningsbara efter 1-3 dygn. Man bör också vara uppmärksam på hur tjockt man kan lägga åt gången med respektive produkt. Eventuellt får man lägga i flera omgångar. Som vanligt med spackling och gjutning så ska man prima eller slamma enligt tillverkarens anvisningar.
Golvvärme
Ska man lägga elektrisk golvvärmekabel är principen ganska enkel, men själva slingan får barqa läggas av elektriker. Vid träbjälklag läggs kabeln ovanpå stålnätet och fästs antingen genom najning i nätet eller med smältlim. Se noga till att kabel är ordentligt fäst, det ställer till stora problem om den skulle flyta upp under flytspacklingen. Om igen, tänk på att få tillräckligt med spackel ovanpå slingorna för att inte riskera sprickbildning i spacklet, och så småningom i tätskiktet. Har man betongunderlag smältlimmas kabeln företrädesvis fast i den primade betongen med smältlim, och samma sak gäller här, se till att täcka kabeln med föreskriven mängd spackel.
Ska man lägga vattenburen golvvärme på träbjälklag finns det olika alternativ att använda sig av, och det blir lite snårigare. Det finns är inte riktigt lika givna typlösningar här, så man bör kolla hos med sina leverantörer av värmesystem, skivor och spackel.
Ett vanligt alternativ på träbjälklag är att man lägger slingorna i plåtar mellan glespanel och sedan lägger en golvspånskiva. Ovanpå detta kan man fortsätta som tidigare nämnts. Man kan även lägga slingorna direkt i en speciell golvspånskiva som har utfrästa spår för slangarna, men då måste i regel bärigheten kompenseras med (eventuellt två lager) golvskivor. En annan bra variant är att gjuta in värmeslangarna i en självbärande kaka av betong som ligger flytande ovanpå spånskivan.
Tätskikt
När underarbetet är klart och väggar och golv uppfyller kraven på bland annat böjstyvhet och draghållfasthet så är det dags för tätskikt. Nu ska man ha valt ett system, det vill säga primer, tätskikt och fästmassa (fix) från en och samma tillverkare. Dessa produkter är testade tillsammans, och även om det säkert fungerar att blanda från olika tillverkare, så innebär det att du får hela ansvaret för konstruktionen själv. Alla garantier upphör att gälla, och arbetet anses inte vara fackmässigt utfört. Fogmassa och silikon är man däremot fri att använda vilken man vill.
De flesta tätskikt består idag av en tät suk som "tapetseras" upp på väggen, detta för att det är svårt att ta fram en flytande produkt som uppfyller de nya kraven på ångtäthet. Det finns dock hittills tre vätskebaserade godkända system på marknaden, LIP system 17, Ardal DT samt PCI Våtrumssystem V2001. Dessa är sannolikt mer praktiska för hemmabyggaren att montera. än de dukbaserade systemen.
Tätskiktet ska monteras mycket noggrant enligt tillverkarens anvisning, och man ska vara uppmärksam på att man, om man använder ett tätskikt i flytande form, får på tillräcklig mängd, detta anges i liter eller kilo per kvadratmeter.
Vad gäller själva plattsättningen finns det mycket bra guider på nätet och i byggvaruhandeln, och det kan ju mest bli fult om man misslyckas, knappast orsaka några fuktskador.
/Jon
Golvet ställer ännu högre krav på böjstyvhet än väggen, just för att det ska bära last. Ett bjälklag av betong är i sig tillräckligt böjstyvt, men ett träbjälklag riskerar att ställa till stora problem om man inte ser till att göra rätt. Felaktig hantering av träbjälklag är den vanligaste orsaken till fuktskador på grund av läckande tätskikt. Detta har också lett till att Byggkeramikrådet rekommenderar en ökning av mängden påfört tätskikt med 25% jämfört med mängden som man normalt lägger på betongbjälklag.
Normalt ligger bjälkarna i ett träbjälkag med ett centrumavstånd på 300 till 600 millimeter. Under förutsättning att bjälkarna ligger på ett centrumavstånd på max 600 mm kan man för att få en fullgod konstruktion montera en 22 mm golvspånskiva enligt tillverkarens anvisningar (skruvad och limmad med lim av angiven typ), och sedan förstärka på ett av två sätt:
1. Ovanpå golvspånskivorna lägger man en skiva som av leverantören rekommenderas för detta ändamål. Skivan ska hellimmas med ett särskilt formstabilt mineraliskt bundet lim som blandas med vatten och kammas ut med en tandad spackel över hela spånskivan. Skruvar kan användas för att hålla skivan på plats, men ska tas bort när limmet härdat. Exempel på lim som normalt kan användas är Ardex Ardurit S48, Bostik Rep & Fix, Bostic Fix Multi, Casco Schönox FS, Kiilto Fixbinder, Lip Flexicol, Maxit Serpo 616 med flera. Se till att kolla med skivleverantören vilka lim de godkänner. Observera att vanliga lim på tub, till exempel montagelim, PL400, trälim och liknande absolut inte får användas till detta (oavsett vad liraren på Byggmax säger)
2. Ovanpå golvspånskivorna läggs en formstabil avjämningsmassa (flytspackel) i en tjocklek av minst 12 mm. Har man golvvärmeslingor så ska spacklet läggas minst 15 mm tjockt på det tunnaste stället, om slingorna är max 7 mm i diameter (Eventuellt kan det krävas ännu tjockare med flytspackel ovanför värmeslingorna för att minska risken för sprickbildning, kolla med leverantören). Dessutom ska golvspånskivan primas enligt spackeltillverkarens anvisning, och ett punktsvetsat armeringsskyddat stålnät, minst 2,5 mm i godstjocklek och med ruta på 50-100 mm ska läggas. Eventuell golvvärmeslinga fästs i nätet och i golvet, lämpligtvis med smältlim. Observera att vissa spackelleverantörer kan ge en annan konstruktion än den här typkonstruktionen, till exempel egna glasfibernät istället för stålnätet, eller att armeringen helt kan hoppas över med vissa spackel och om rummet understiger en viss yta. Detta är förenligt med BBV.
Dessa metoder skapar en form av laminatverkan, där man i praktiken skapar en enda tjock skiva av golvspånet och skiva/spackel. Detta åstadkoms inte om man endast skruvar fast skivan mot golvspånet, utan det är helt avgörande med vidhäftning över hela ytan. Därför är det även viktigt att man är noggrann med vidhäftningen om man väljer att spackla spånskivan.
Om bjälkarna ligger med större avstånd än c/c 600 mm måste man komplettera med fler bjälkar eller kortla i mellan befintliga bjälkar så att avståndet kommer under 600 mm.
Golvet i ett våtrum skall enligt branschreglerna alltid ha ett fall på 1:100 till 1:200, alltså en halv till en centimeter per meter, i hela rummet, samt 1:50 till 1:150 i de delar som regelmässigt begjuts med vatten (i praktiken i duschhörnan och under badkar). Dessutom anger BBV att tätskiktet inte får läggas direkt på skivmaterial på golv. Dessa två saker innebär att man i princip alltid måste flytspackla, även om man förstärker med skivor enligt alternativ 1. Därför är det alltid vettigare att förstärka med flytspackel direkt när det är golv med fall, och skippa skivan. Att lägga skiva först kan kanske kännas bra, men det är fullständigt onödig tid och bortkastade pengar.
För att man ska kunna ansluta tätskiktet till golvbrunnen på ett godkänt vis måste golvbrunnen vara typgodkänd för detta. I princip innebär det att brunnar före 1990 ska bytas, medan brunnar efter 1990 kan behållas om de är intakta. Brunnar ska alltid vara fast monterade eller ingjutna i bjälklaget enligt tillverkarens anvisning, och får aldrig hänga i till exempel golvspånskivan. I ett träbjälklag reglar man upp med kortlingar där brunnens monteringsplatta och spånskivan möts. Väldigt viktigt är också att brunnens fläns kommer i samma nivå som tätskiktet. Om brunnen sitter för lågt så måste en förhöjningsring användas, man får inte bygga upp en kant med bara spackel.
I allmänhet ska man alltid betänka spånskivans hållfasthet vid större genomföringar, till exempel vid toalettavlopp. Man bör där förstärka skivans upplag med kortlingar, på samma sätt som king golvbrunnen.
Om man utför gjutningsarbeten i ett betongbjälklag, till exempel i samband med brunnsbyte eller liknande, så ska man veta att en vanlig betong måste få runt 2-3 månader på sig att brinna (härda) innan man kan fortsätta arbetet. Detta gör att man i regel bör använda sig av en snabbetong (s k slipsats) som till exempel Ardex A34/A35 Mix, eller Finjas 460/480/490. Dessa är i regel beläggningsbara efter 1-3 dygn. Man bör också vara uppmärksam på hur tjockt man kan lägga åt gången med respektive produkt. Eventuellt får man lägga i flera omgångar. Som vanligt med spackling och gjutning så ska man prima eller slamma enligt tillverkarens anvisningar.
Golvvärme
Ska man lägga elektrisk golvvärmekabel är principen ganska enkel, men själva slingan får barqa läggas av elektriker. Vid träbjälklag läggs kabeln ovanpå stålnätet och fästs antingen genom najning i nätet eller med smältlim. Se noga till att kabel är ordentligt fäst, det ställer till stora problem om den skulle flyta upp under flytspacklingen. Om igen, tänk på att få tillräckligt med spackel ovanpå slingorna för att inte riskera sprickbildning i spacklet, och så småningom i tätskiktet. Har man betongunderlag smältlimmas kabeln företrädesvis fast i den primade betongen med smältlim, och samma sak gäller här, se till att täcka kabeln med föreskriven mängd spackel.
Ska man lägga vattenburen golvvärme på träbjälklag finns det olika alternativ att använda sig av, och det blir lite snårigare. Det finns är inte riktigt lika givna typlösningar här, så man bör kolla hos med sina leverantörer av värmesystem, skivor och spackel.
Ett vanligt alternativ på träbjälklag är att man lägger slingorna i plåtar mellan glespanel och sedan lägger en golvspånskiva. Ovanpå detta kan man fortsätta som tidigare nämnts. Man kan även lägga slingorna direkt i en speciell golvspånskiva som har utfrästa spår för slangarna, men då måste i regel bärigheten kompenseras med (eventuellt två lager) golvskivor. En annan bra variant är att gjuta in värmeslangarna i en självbärande kaka av betong som ligger flytande ovanpå spånskivan.
Tätskikt
När underarbetet är klart och väggar och golv uppfyller kraven på bland annat böjstyvhet och draghållfasthet så är det dags för tätskikt. Nu ska man ha valt ett system, det vill säga primer, tätskikt och fästmassa (fix) från en och samma tillverkare. Dessa produkter är testade tillsammans, och även om det säkert fungerar att blanda från olika tillverkare, så innebär det att du får hela ansvaret för konstruktionen själv. Alla garantier upphör att gälla, och arbetet anses inte vara fackmässigt utfört. Fogmassa och silikon är man däremot fri att använda vilken man vill.
De flesta tätskikt består idag av en tät suk som "tapetseras" upp på väggen, detta för att det är svårt att ta fram en flytande produkt som uppfyller de nya kraven på ångtäthet. Det finns dock hittills tre vätskebaserade godkända system på marknaden, LIP system 17, Ardal DT samt PCI Våtrumssystem V2001. Dessa är sannolikt mer praktiska för hemmabyggaren att montera. än de dukbaserade systemen.
Tätskiktet ska monteras mycket noggrant enligt tillverkarens anvisning, och man ska vara uppmärksam på att man, om man använder ett tätskikt i flytande form, får på tillräcklig mängd, detta anges i liter eller kilo per kvadratmeter.
Vad gäller själva plattsättningen finns det mycket bra guider på nätet och i byggvaruhandeln, och det kan ju mest bli fult om man misslyckas, knappast orsaka några fuktskador.
/Jon
Redigerat:
